Trolltunga tur – aldrig sur!

Andra gången gillt. Sanne ger sig iväg igen mot äventyret Trolltunga. En uppskattad vandring på 8 h uppe på ett fjäll med målet av en stenspets som sticker ut likt en lipande tunga ut över ett stup. Oddas  och norges stolthet!

Tidigare tappra försöket tillsammans med Christoffer, Natalie och Rebecca gick ju sådär, men den här dagen sken solen och Odda-väderguden önskade oss en trevlig tur.

Sanne, Lina, Andreas och Niklas ger sig iväg. Något senare än planerat, 12:00, men nog så äventyrslystna ändå. Bilar bort till skäggedal och spanar upp för trappen. NU KÖR VI!

Det hela börjar med ett val. Hur ska vi ta oss upp på fjället?

Alternativ 1: Den lååååååååånga trappan.

Alternativ 2: Trevliga skogsstigen parallellt med trappan.

En norsk gubbe står i trappavsatsen och varnar oss med ett norskt pekfinger – Ta inte trappan, ni kommer ödelägga benen! Men Niklas, rutinerad Trolltunga-vandrare avdramatiserar påståendet med en svensk suck; ”Nejdå, vi kör, man sparar en halvtimme på att ta trappan”. Väl påväg upp börjar knäna sympatisera med gubben, kanske han inte hade så fel ändå….

Men vi knatade vidare, vingliga, halvdanna trappsteg och med lagom avstånd stora skyltar som berättar om hur olagligt det är att gå i trappan, allt var på topp. Tog en paus eller två, men nog fan kom vi upp. Trots både ett och två krön i trappan där man han tänka; nu måste vi väl vara uppe? neheeeeej, åh ja, det ska vara ett till krön och ännu mera trappor. Jaja, det ska vara sån ja!

Efter kanske 10 min trappande började Niclas med skämtet som sedan skulle följa hela turen; ”du, jag tror glömde låsa bilen, kan inte du kila tillbaka och kolla så den är låst?”

Väl uppe! Första fikapausen – klämde en banan, tog av oss kläder och började vandringen!

Kusligt men vackert landskap mötte oss. Börjar förstå att dom var tvungna att komma till norge för att spela in delar av Sagan om Ringen. Vi tog oss över den enda egentliga stigningen (minus trappan, förståss – den glömmer man inte) och då spratt det till i mig. Jasså, det är därför man går på tur i fjällen!

Töfft! nu var det bara att gå då, med sån här utsikt blir det aldrig tråkigt. Vi började knalla. De ca 4-4,5 h vandring bestod av en terräng av sten, grus, myrliknande mossa, trampad jordstig och geggamoja. Ibland kantades vägen av små fjällblommor, ibland av kal bergshäll. Lagom mycket förändring för att man aldrig riktigt skulle lessna.

Vi stannade för att fika på en avsats med utsikt ut över ett stup. Pojkarna satte sig längst ut på kanten- så klart, medan jag tog en mer bekväm plats lite längre ifrån stupet ner mot en säker död. Några till skämt om kaffemaskinen som glömts att stängas av. En ugn som stod på. En bilnyckel som var kvarglömt där nere. ”Kan inte du bara, duvet…. lite snabbt. Vi väntar här”.

Men där tillkom även några nya. En sten föll från kanten. ”Vad var det där?” uppgivet ansiktsuttryck ”……Min kamera…..”

Nivån på vår humor var lika låg som trappan var lång.

Vidare mot vårt mål. Myste och pyste, hade lite pulsökning i några kraftiga uppförsbackar, njöt när det blev nedförsbacke och mjuk stig under fötterna så man kunde titta upp och njuta av utsikten.

Tanken slog mig efter kanske 4 h. Nej, nu vill jag faktiskt komma fram och se den där tungan. Iaf en skymt av den så man vet hur långt det är kvar och vad man väntar på. Niclas svarar med att man inte ser den förrän man är helt framme, men att det inte är så långt kvar. Och vips – max 10 min senare var vi framme. Som om någon tänkt ut, vi ska minsan göra det här en supertur för miss ”Sweden-  i have never climbed a fjäll before”. och lixom tänkte attdet skulle motivera mig att komma tillbaka och göra det igen.

Men jag hade med glädje masat mig två h till i motivationstorka och spöregn, för faa-aaaan va häftigt det var!

Började med att bli totalt livrädd för en ryss liv när han hängde ut benen från kanten. Bestämde mig snabbt att jag aldrig skulle ta mig ut där. Det är folk som dött genom att trilla ner från tungan! Men blev snabbt övertalad av Lina.  ”Nu går vi ut”. Och jävlar vad töfft det var.

Erkänner mig omodig nog att inte dingla med benen eller hoppa X-hopp vid kanten. Alla som känner mig vet att thats just not me, men jag kröp försiktigt fram och kikade över kanten iaf. Och jag var där ute. stod där ute, kröp omkring därute. satt nästan helt ute på kanten! jävligt impad på mig själv.

Men största utmaningen var faktiskt att stå på sidan och titta när de andra klättrade omkring som apor på kanten. Tungan lutat lätt uppför, så själv ute på den får man inte samma skräckupplevelse som den som ser det från sidan. det är verkligen stup rakt ner i 3 led! Inga ctrl+z där inte!

Lade oss för att vila uppe på en topp intill. Fikade litegrand igen, men mest bara kvilde oss. Och epic-citatet kom till. Lina ligger på rygg och drar upp ena foten. Börjar fota med sin kamera.

sanne; Vad gör du, Lina?

lina; Fotar mina fötter, försöker vara lite estetisk.  I brist på annat att fota.

… påminner för er som kanske glömt; Vi är på TROLLTUNGA! hahahha

Trolltungatur: 5000 trappsteg!

Humor på trolltungatur: 2 trappsteg.

Uppförsbacke i trappan: troll-TUNG-a

Nedförsbacke i trappan: troll-LIVRÄDD-a

Irritation över regnoväder som gjorde alla stenar  och trappsteg snorhala inför sista biten i nerförsbacke: föda barn parallellen. Det enda man tänker på då – helt bortglömd när man kommer hem.

Trolltungkyss!